Roger Kristoffersson

Klockan är strax 02.00. Nu har jag äntligen kommit hem. Vilken dag det har varit! Sivan och jag va på Hospice och träffade en härlig farbror klockan 10 i morse. Jag var fotograf och Siv tog hand om snacket. Vi skulle göra personporträtt och ville göra på en människa som är i livets slutskede och så träffade vi Roger. Han har haft tjocktarmscancer i tre år. Men vilken kämpe! Helt otroligt! Vilken människa! Trots att han har sådan svår cancer, har han en stor livsvilja och lever mycket för sin familj och sina barnbarn. Han sa så många roliga och kloka saker, det var fint.

Hela kvällen har vi sedan redigerat och redigerat och redigerat. Där emellan har vi busat, ätit, fikat, busat mer, fikat igen, gått luciatåg, skrattat så vi nästan kissat på oss, fotograferat, sjungit staffansången, haft snöbollskrig, rånat godismaskinen, ätit Robins wook, gråtit, skrikit, bråkat och nästan somnat. Men trotts allt, blev resultatet bra. Det bästa vi gjort. (vi har i och för sig inte gjort så mycket...) Men vi är nöjda.

Tack gruppen och tack Roger!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0