Herbert Karlsson
I somras när sommartorkan var som värst på Corren, blev jag och Anni utskickade för att kolla upp en cykelkyrka. Vi var inte särskilt taggade och väl framme såg vi varken cyklar eller några besökare. Men så kom det då en familj och de ville väldigt gärna att jag skulle ta en gruppbild av dem, nu när deras släkting var på besök (!). Familjen tryckte ihop sig vid ett bord och då såg jag den äldre farbrorn. Vilken fin man, med basker och snyggaste brillorna. Det skulle visa sig att han var lika fin till sättet som han var till det yttre, då han skojade friskt både med mig och Anni.
I bilen på vägen hem var vi båda upprymda över vårt möte med den fina farbrorn med de coola brillorna. Jag hetsade bilderna. Men i tidningen kom de aldrig. Artikeln om cykelkyrkan kom bort och bilderna på den fina farbron med de coola brillorna med den.
Kommentarer
Postat av: Jennie
gamla människor är nästan det finaste och genuinaste som finns (såvida de inte är surgubbar!). och tanken på att gamla gubbar sitter och äter en prinsessbakelse i all sin ensamhet får mig att vilja gråta. de är så söta!
Trackback